Jag står här och blickar tillbaka på det som en gång var
det jag en gång hade, det jag en gång förlorat.
jag är nog för svag för att be om hjälp.
jag ska klara allt detta själv.
för jag är van att vara ensam, det är lite av min grej.
lite så jag kör.
för jag har svårt att bry mig, svårt att tycka synd om.
helt enkelt ganska så kall.
Svårt att bli sårad, fast ibland funkar de.
men inte ofta.
jag förstår mig inte på folk, och folk förstår sig inte på mig.
alla skyller på min bakgrund, vadå min bakgrund?
jag har bara levt 20 år, vem kan skylla på de?
kan ju lika väll vara så att jag valt att vara sånhär för att jag inte vill ta del?
vem vet, du kan tror vad du vill för jag antar att de ser ut som att jag bryr mig så där igen?
som när äckliga klättrar in i mitt vitsträckiga synfält igen.
så låt mig presentera mig, det är jag som inte bryr mig.