kanske bara försvinna.
eller är de bara en dröm?

awesome <3

vi kom nog aldrig fram till något.
ingen plan, ingen framtid.
inget att falla tillbaka på
ingen säker grund
jag följer ödet som en enkel chans
betalar mina räkningar men sträcker aldrig fram handen
det var aldrig meningen att de skulle bli du och jag
i alla fall inte i min värld
men nu när du försvinner, undrar jag
vad hade de blivit?
du var alltid så på och de hatade jag
du klängde hela tiden, och jag hatade de.
du blev sur för allt, och de avskydde jag.
men nu när du är borta.
när du inte ringer, när du inte hör av dig.
så dör en liten bit av mig.
vi pratade en natt, så som vi brukade.
helst hela nätterna.
du sa till mig, att jag var omöjlig.
svår att hantera, att jag alltid vek undan.
att jag inte kunde fastna för en sekund.
jag svarade alltid med samma ord.
jag vill inte vara fast.
jag vill inte vara fast.
jag vill verkligen inte vara fast.

du svarade att jag inte borde vara ensam.
jag är alltid ensam.

jag önska du vore här nu, för du tar bort känslan av ensamhet.
flytta inte ifrån mig!
vi kan skapa vår egna bubbla, där vi kan leva.
vi behöver inte bry oss om de andra.
fan, varför ska du flytta nu?
fan, du gör min värld roligare.
slit i mig, dra i mig, skaka mig.
du kan allt jag vill kunna.
och du spelar låtar och jag lyssnar.
så har de alltid varit.
du har alltid funnits i mitt huvud.
och du kommer alltid finnas där.

Vi skippar kärleken, vi skippar de.
bara vi älskar ändå.

jag tror alltid en del av mig kommer älska dig.
kanske inte älska.
men alltid hålla av.
vi kände inte vandrar men de gick ändå
för båda.
men mest för dig.
du slutar aldrig ringa, eller smsa.
du slutar inte höra av dig.
fast vi båda vet att de snart är slut.
lika slut som de var från början.
du skakade mig värld, totalt.
du fick mig att minnas hur jävligt allt kan vara när man är ensam.
men du höll aldrig min hand.
jag uppskattade allt med dig.
och jag uppskattar allt fortfarande.
men nu försvinner du, bort.
jag kommer alltid minnas hur du tog i mig
tryckte ner mig, och gjorde de så jävla bra.
du höll aldrig min hand.
och de älskade jag.
du kramade inte mig om jag var ledsen.
du sa inga ord som skulle göra de bättre
du klagade aldrig på hur jag var eller är.
enkelt.
du sa bara att om jag vill så kan vi ta av oss kläderna och le.
du tvingade aldrig mig.
du tog bort ångest så jävla bra!
jag kommer aldrig glömma dig, aldrig!
du är nog en av mina största kärlekar.
du lärde mig att aldrig bli kär, i alla fall inte för fort.
jag borde leva, sa du.
för du tyckte jag var så jävla bra.
på de jag gjorde.
men visst borde jag leva!
ibland undrar jag hur allt kommer vara när du är borta.
antagligen kommer jag aldrig sluta.

kanske var de aldrig meningen att de skulle bli vi

att du och jag skulle komma någon vart

men jag älskar dig.

du gjorde så att smärtan försvann

så att jag kunde stå upp även när de blåste

du räddade livet på mig

och jag vet att jag inte kan ta hand om dig så som jag vill jag har inte tiden, jag kan inte hoppa av skolan för att ta hand om dig

jag vill, jag skulle göra allt.

jag har funderat på att göra de, men vad ska jag göra då?

kan inte bara vara hemma.

men om du försvinner, gör jag de med.

då går jag under föralltid.

Indra <3

jag drömmer om grönare lundar.

jag vet inte om de är ångesten som fyller detta rummet
eller om de är jag som skapade ångesten.
jag vet inte.
men jag är rädd, räddare än jag var innan.
jag vet att den rädslan i min kropp aldrig varit så strak förut.
är det för att de är så nära nu?
för att om bara några steg framåt är jag fri?
men inte fri på riktigt.
kanske kommer jag inte resa mig igen.
jag vet inte, jag klarar inte mera nedslag nu
jag vet inte om du kommer klara mig.
du ser nog inte det jag ser.
att jag är trasig, jag kommer gråta för inget och skratta för allt.
jag är som en berg och dalabana utan stopp.
som om molnen i himmelen gjorde fel, fast de va egentligen jag.
jag kan inte säga allt till dig, jag är rädd att om jag gör de så ser du mig.
inte den jag försöker vara utan, jag.
jag kommer falla, och du kommer inte förstå varför.
jag kommer vara rädd, och du kommer inte förstå varför.
jag kommer skrika att jag vill dö, och du kommer inte förstå varför.
jag kommer såra dig, utan att jag förstår varför.

vill du verkligen vara en del av det?
vill du verkligen vara så nära mig?
för när du kommit så nära, kommer jag släppa allt.
men bara om jag vet att du orkar med det.
annars håller jag det inne och gråter för mig själv.
kastar stora stenar i glashus, för mig själv.
håller undan rom, för mig själv.

kanske är jag bara rent av dum i huvudet.
kanske är jag bara rent av korkad.
jag vet inte.
jag ser ju inget fel.
du är en hora, värd att sitt namn.
för när de regnar, och de bränner rom vet du vad du ska göra då?
hora!
du vet vad du är, du kan sluta låsas nu
jag bryr mig inte.
eller jag brydde mig nog aldrig förens nu.
jävla jävle.
för vem är du?
tror du att du är så mycket bättre än alla andra?
hora!
du är ju så stark, och jag så feg, vem fan bryr sig?
helvete!
ta en lina för de är de enda du kan, eller ja inte ens fan kan du de!
du kan fan inget annat än att prata med munnen full.
skabb, skank!
vad är de du vill?
att jag ska säga hej och stå för vad jag gjorde?
tro fan jag står för de!
men inte fan tänker jag låta någon alkis komma i närheten av mig.
så ge fan i mig?

jag kanske är svag
kanske är feg
bara för att jag ber
bara för att jag önskar
för att jag hoppas
att du ser mig
att du kanske vill ha mig
du kanske vill vara med mig
fast jag hatar mig själv lika mycket som alla andra
fast jag inte tycker jag duger
och att jag är rädd för att åka buss för att jag kanske skulle åka fel
eller att jag skulle göra något fel
att du kanske tycker om mig även fast jag inte klarar av att vara vaken för att de gör ont
eller att jag alltid ler när jag är med dig.
eller bara helt enkelt att jag är trasig, men jag tycker om dig!
kanske kan du tycka om mig även fast jag är rädd för människor
som jag egentligen inte borde vara rädd för
eller för att jag helt enkelt är rädd för att leva
eller kanske, men bara kansk slipper jag ångesten
för att du kan få mig att slippa tänka.
är inte de bra?
är inte de något att sträva efter.
vi kanske kommer bråka, för vi har haft de rätt lika.
kanske kommer vi hata varandra för alla andra hatar mig.
kanske kommer vi älska varandra i slutet för att vi gjorde samma sak från början.
jag vet inte.

jag tycks aldrig falla tillräckligt djupt
för jag slår mig aldrig.
det gör bara ont, så där i själen.
som om de inte märks.
men väggarna hotar mig hela tiden.
jag börjar tröttna.
börjar dra mig ifrån de.
sluta lyssna.
sluta andas.
kan vell inte vara så svårt?
eller?
bara falla, hårt.

Jag kom på en sak idag när jag funderade på hur mitt liv ser ut just nu.
berondesjukdomen, den är en tvådelad sjukdom, en fysisk allergi kopplat till en besatthet i sinnet. Den kan stängas in men aldrig botas. De har kommit underfund med att folk som tar droger inte saknar brist på kärlek eller ömsinthet av familjen. Det handlar inte om kärlek utan om en sjukdom. En person har förlorat kontrollen. När man tillslut erkänner för sig själv att man är sjuk, och att man står maktlös inför den. Kan man börja leva igen.

Det är nästintill omöjligt att förklara för någon som inte har den. Hur de känns.
Hur den kan stjäla all din tid, äta upp dig. Kontrollera varje del av dig.
För att sedan spotta ut dig och tvinga dig göra saker du från början inte ville.
Du vet hur ont de gör om du gör, om du tar drogen.
Men för stunden finns de inget annat än drogen.
Jag har varit ren från droger i 96 dagar nu, sen jag började NA. Lite mera om man räknar sen jag började på getterön.( 75 från alkohol)
Jag vet att jag inte borde dricka, men de hjälper mig en bit på vägen.
Jag glömmer sjukdomen då, fast jag inte får glömma den.
Jag vill leva fullt ut, men jag är rädd att jag aldrig kommer att bli accepterard eller omtyckt om jag inte tar.

Ke$ha – TiK ToK


<3

Idag har varit en sån dag när man är osäker hela tiden.
men tillslut var tiden inne när jag skulle träffa han.
jag tror inte jag känt mig så här lugn på länge.
väggarna hotar mig inte idag.
de vill ha mig, men de vet att de inte kan få mig.
för han räddade mig.
han tog bort rädslan i mitt rum.
även om han inte fattade så gjorde han mig lugn.


och jag saknar sophie.
för hon är awesome.
allt är awesome!

Det kallas kärlek <3

jag undrar om du vet hur de verkligen känns att vara ensam
när de är kallt ute, du kanke skulle behöva veta de
hur de verkligen känns.



Idag ska jag åka till mamma.
jag är trött på allt och inget.
jag är trött på att inte orka.
men Indra ska kanske vara kvar hos oss.
man kan i alla fall hoppas.
hon är min bästa vän.
hon tjatar aldrig om hur bra jag är.
okej, jag vet att de låter jävligt skumt.
men grejen är att ju mer folk grattar mig för tid osv
ju mer fuckar jag ur.
ju mer fuckar systemet ut.
idag har jag varit ren 96 dagar.
fuckin 96 dagar.
och om någon ens har tanken på att påpeka något om de.
så kommer jag bara fucka ur mer.
jag vill inte mera.
jag vill bara få vara, utan krav.
utan måsten.

i alla fall så ska min lilla syster ha dansuppvisning idag.
ska vell bli kul.
se om hon kan dansa, vilket jag inte ens tvivlar på.
för hon är awesome.

och ja, allt är som vanligt.
ska börjar göra min kemiska historia nu.
vilket innebär att jag ska gå igenom alla droger jag tagit, och vid vilken tidpunkt av livet.
hur de kändes osv.
en ganska lätt uppgift, för det är bara ren fakta.
men de är efter jag har gjort den jag kanske fattar vilket äckel jag är.
droger äcklar mig faktikst, eller ja inte alla droger.
röka är de enda som inte äcklar mig.
men allt annat får mig att vilja låsa in mig, dra ner och lägg mig under täcket och hoppas att en dag få slippa höra om dem och slippa se dem.
men men, allt har sin tid.
men min tid är snart kommen.

Frid.

det finns alltid en anledning varför man gör som man gör
även om man inte tänker på de
kanske gjorde jag de bara för att må bättre för stunden
eller kanske slippa tänka.
vilket den än var räddade de livet på mig
kan inte förklara varför eller hur de gjorde de.
men de gjorde de.


hade iaf en awesome kväll med mina boys.
<3

säg vad du vill, hur mkt jag än ramlar
så tänker jag aldrig tala om det för dig
du är svag i mina ögon
så långt ner du är.


ska hem till min pappa nu.
jag älskar både min pappa och mamma överdrivet mycket.
ni betyder allt för mig.
och även om vi bråkar och är ovänner.
skulle jag aldrig ens drömma om att göra om allt.
erat helevte är värre än mitt.
ni är så jävla bäst!



och faktikst borde jag ta mig upp till Hanna snart.
inte i helgen dock, men till veckan.
saknar faktiskt Alvin jätte mycket.
haha, han är grym!
<3

jag vill inte ha dig i mitt liv längre.
jag är så trött på dig.
hoppas du är nöjd nu.
du vet ju hur man slår drömmar i kras.
du behöver inte höra av dig mera.
jag tänker inte vara nära dig.
lycka till.
du sänkte nyss ner mig till ett nytt helvete, tack för de med!
nu vet jag i alla fall.
du är fan inte ens värd att nämnas.


fuck u.

jag kommer ihåg, jag minns.
men jag kan inte återberätta.
jag tror de kallar mitt liv lysande.
jag hör rösterna som gratta mig, som tydligt talar om att jag klarat något.
kan de inte vara tysta?
jag bryr mig inte.
jag struntar i hur mycket tid och vad jag gjort.
jag vill inte veta av de.
borde bry mig, men de rör mig inte.
orkar inte bry mig.
det kan inte fylla några tomrum.
kan inte ta bort den eviga ångesten.
jag vill bara inte veta av mig själv mera.

tomheten som fyller upp de fyllda rummen
rummen jag en gång älskat att vandra i.
nu är de bara tomhet.
jag blir tvingad i tron om att jag faktiskt bara låsas.
ingen förstår, hur mkt jag faller.
jag vill inte, tvinga mig inte snälla.
jag orkar inte höra rösterna om alla måsten.
jag kan inte, jag vill inte.
jag har ingen energi.
vet att jag borde bry mig mera, men jag kan inte.
förlåt.
förlåt för allt.

jävla patetiska ego fitta!
jag hatar mig själv.

jag vill alltid vara ensam,men varje gång jag blir ensam hatar jag de.
väggarna krymper ihop och jag blir ett med dem
jag blir instängd, på riktigt.
jag vill inte prata med folk, jag vill inte umgås med någon längre
jag vill bara sitta här inne.
men varje gång jag blir så ensam så kallar jag inte de
och så kommer någon och då blir jag galen
de svider och drar i mig, jag vill vara ensam igen
jag vet inte längre.
människor börjar skrämma mig, på riktigt.
och nu börjar jag bli rädd, på riktigt.
jag har svårt att hålla upp mitt fejkade leende.
det är så svårt att vara någon jag inte vill.
jag ser på de vänner jag har, de jag älskar.
men jag kan inte vara med dem.
de gör för ont, jag kan inte se dem i ögonen och säga att allt är bra längre
mitt jävla ego!
jag är så beredd för att ge upp
de enda som håller mig kvar är mina fyra vägger
hur patetiskt de än låter, så börjar ångesten ta över mig.
och jag låter de vinna.
jag gör vad som heslt för att inte behöva känna längre.
så länge jag får smaka på döden.

Det tycks aldrig ha något slut.
Hur mycket jag en faller så faller jag aldrig tillräckligt hårt.
jag tycks aldrig ramla så hårt att någon ser de.
Det är inte drogerna jag vill ha, det är den bedövande känslan jag vill ha.
Jag vill inte känna något längre.
För jag kan inte hantera det längre.

Mitt liv är en enda stor multimedia fil
där alla sick sackar runt kursiverad stil
ingen stannar upp, ingen pratar
alla röker som om de vore 70-tal
jag sätter ner min döda själ, i en sprucken vas
om den brister, så gör den det.

diamanttrårar.

min baby är här.
och plösligt känns de hela lite enklare.
kanske försvinner de , för stunden.
men just nu vill jag inget annat än leva.
kanske kommer de hålla i sig, eller så försvinner de.
men hon är här och de är de bästa<3

plus de fick jag träffa Alvin idag. <3

jag vill verkligen inte mera.

jag kan inte leva med de jag vet
snaran dras åt hårdare nu
jag vill ge upp
mitt jävla ego, jävla egocentriska jag
är så trött på själv att jag vill spy
jag vet inte om någon ser de
eller om någon ens vill se de
kanske kan jag inte visa de
men känslan i kroppen säger nej
kroppen orkar inte mera, jag orkar inte mera
jävla ego!
hur mycket jag än vill, försöker
så går allt fel, jag har tankar om något större
men fastnar i banor med mindre.
mitt liv är på väg neråt, lika snabbt som de gick uppför
jag kan inte säga till någon, för orden kommer inte ut
det bara sätter stopp
jag tror inte längre, jag vet.
dessa fyra väggar är min trygghet
jag vill bara inte finnas.

<3