Sophie är här, de är awesome!
Haft en bra fredag.
Massa promenader, mys med Indra.
Träffat min awesome kompis och massa bus.
Sen ner till stationen och träffa Sophie, hem äta osv.
helt awesome!

Idag vaknade vi, inte allt för pigga.
Gjorde en awesome frukost.
Så jäkla gott!
Sen lång promenad med Sophie, Tess och Indra.
Nu är Indra på väg hem. fan.
Snart åka till pappa och hjälpa han.

Sophie är så jävla bra <3

Jag kan inte gråta för då är jag svag
Jag kan inte lära mig leka på den säkra sidan
allt jag vill är att sluta älta de förflutna
för att jag kan inte släppa de då.

Jag lättar ankar och beger mig ut på djupt vatten
Papperet är dyrare än insidan på julklappen
ett sorgset sinne, för alla sätt är vedertagna
jag målar perfekta bilder för sneda ramar
sliter hårt för smutsfläcken jag älskar
den dag ni siktar högt är luftskeppet fjättrat
det här är inte för dem som känt mig innan detta
korparna flyger och tornen syns när dimman lättar
finns jämt så skit i vilken dag ni väljer
ville aldrig ha något hellre, än de ideal ni säljer
jag kan ta alla synder för en hel planet
vet jag lever kan inte leva med det jag vet
era stjänor utav palett
dags för tunna vattnet att möta tjocka släkten
jag lever nu och krocker med tid och rum
kör krona eller klave och spottar i livets brunn
softar i minimum,kan oftast va lite dum och seglar på erfarenhet
ni är välkommna hit, men glöm inte att stänga grinden.

det är nu jag förstår
jag förstår att jag ligger på gränsen
på den gränsen alla pratar om
den fina linjen av att vara totalt förstörd eller klara de
jag vet att om jag vill kommer jag klara de
men nu vet jag att jag inte vill
jag är så trött på mitt såkallade " bättre liv".
jag är så jävla trött på allt jävla tjat om att de är bättre såhär
vem fan kom de här?
jag har inte bestämt mig än, men jag är på rätt väg
jag blir iskall, jag är snart sten
de känns bra
bara lite till sen är allt borta, hela livet.
hela jag.
aldrig mer.

dessa väggar med ångest, försvinner.
ensamheten, borta.
aldrig igen.
aldrig med mig, aldrig utan mig.

om så bara en stund så var jag trygg.
men den stunden fick mig att längta tillbaka till allt
allt jag missat, allt de jag trodde jag hatade
allt jag längtat till.
ju ensammare jag blir ju mer vill jag inte leva
det är bara en ner försbacke nu
den ensamheten jag känner nu går inte att beskrvia
jag hatar den, samtidigt som jag älskar den
jag känner mig så värdelös och fan.
allt jag ville var att de var någon som ville hålla om mig
att jag för en gångs skull inte skulle stå ensam kvar.

fan, fan, fan.
ångesten är tillbaka.
värre än någonsin.

- de ringer på min lur, har ljudlös på såklart.
vill inte bli störd av någon som tror att den är smart.


Åkte först till hisingen igår med lite vuxnare vänner om man säger så.
till ett NA möte, tog ny bricka.
fast ifos de är 76 dagar nu. still kickin!
men ändå, sophie kom och möte mig efter mötet. Drog hem till henne köpte godis, myste massor. Finns tydligen djur som är mysiga. inte bara Indra, hmm..
I allafall så myste vi och kollade på film osv. Sten deckade till Crimenal Minds. Fuck it.
Vaknade upp i en underbar miljö. Kände mig inte nervös, eller att ångesten vad på väg.
Sophie och hennes mamma var nog inte allt för glada att jag vaknade med världens bästa humör.
Men vad ska man göra när man är i Göteborg med sina favoriter ( de vill säga sophie, hennes mamma, Mary och gizmo, eller hur de nu stavas).
iaf vi åt lite jätte nyttig frukost, åkte till nordea sen Universum.
helt underbart, så jäkla awesome. too cool for school.

fan sophie är awesome. borde vara hos henne nu iaf. typ åka tillbaka eller något.
jag finns alltid här sophie, även om jag inte kan ta mig till dig.
jag älskar dig min vän.

--------------------------------------------------------------------

nu är jag hemma. känns helt okej.
har lov och jag ber om att få slippa ångesten nu
men jag antar att den kommer vara mer påtaglig nu
för nu är jag ensam, jag är verkligen ensam
även om mitt liv äntligen börjar falla på plats
är jag rädd att de är nu jag börjar fucka upp de.

fan, vill inte ha ångest.
jag vill leva.
jävla skit ord och känsla.

jag är kär, jag är kär, jag är kär, jag är kär.

ge mig?

Göteborg och evergrey igår. Ont i nacken idag kan säga.
Även om de inte är ett band jag skulle gå på i vanliga fall så hade jag jätte kul.
Tackar jag sophie för.


------------------------------------------------------------------------
Idag har jag ångest.
Allt gör ont, varje rörelse.
Jag visste att om jag skulle göra så, så skulle de sluta såhär.
Nu är jag instäng med mina fyra väggar igen
På något sätt känns de mindre skrämmande nu
Som om de har saknat mig.
Men snart kommer trycket igen
Jag vet hur mycket de vill låsa in mig.
Och de gör ont.
jävla ångest, jag hatar den.
jag borde vara glad, pappa ska ha kalas.
men jag känner bara ångest.
fuck.


Nu är de en veckas lov.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att Sophie kommer ner hit nästa helg.
jag hade räddat min värld.
när hon ler, så släpper en liten del av mig ner muren
jag vill att hon kommer in, att vi ska bygga upp något nytt
något vi älskar.
fan, jag vill att hon kommer hit så jag slipper sitta ensam hela helgen
instängd och rädd.
nervös och osäker.
jag älskar dig, sophie.
du är en av de få vänner jag aldrig kommer glömma.
när du ler så vill jag ha mer, du finns i mina tankar och i bänerna jag ber
jag vet hur du skrattar och jag älskar hur de låter
ta min hand så ska vi finna all den lycka vi söker, jag vet att de känns omöjligt
men de går om vi försöker.
ja de går vi försöker.

peace.

har varit på en så jäkla awesome föreställning

bob hansson.

lite för djup för mig men ändå.

jag skrattade iaf, och hade sophie med mig.

och en ack för roliga daniel.

bra dag iaf.

---------------------------------

i morgon dra vi till göteborg.

ingen ångest än så länge.

de känns bra.

träffade indra idag.

började nästan gråta.

jag fattar inte hur mycket hon kan betyda för mig.

hon är allt jag vill ha.

när hon sitter jämte mig känner jag mig trygg.

fick träffat min favorit kid med, Alvin <3

och Stina för första gången.

underbart med bäbismys.

dock kunde man ju skippa allt de där två systrarna pratade om.

men de är roliga iaf .

peace!

ångest.
ångest.
ångest.

fan, vilket dåligt ord.
sophie <3

Jag hade drömmar att leka med vokalerna, men lämnades med tystnade som ekar i lokalerna.
Det går bara ner, inte upp. Jag hittar inte vägen upp. Jag kan inte fånga orden.
Kan inte visa hur de fryser på.
fan.


vill åka till göteborg i helgen, men de ser inte ljust ut på den froten.
inga pengar, inget.
fan jag vill inte vara fast här mer.
en helg hemma igen, jag blir bara mer och mer instängd.
jag har inget kvar här, jag har min familj.
Allt annat är borta. jag älskar min familj över allt annat.
men en helg till i tystnaden som mitt rum består av, jag klarar de inte.
de är för mycket ångest.
jag kan inte ha Indra hela tiden heller, även om jag vill.
fan, ångest.

Låt min röst höras över 1000 alper.
skit dag. skit liv. skit i alltihopa.
skit, skit, skit, skit.
sova.
puss.

my man is doing okey, I miss him.
But it's okey.
He is safe for now.
He aint leaving us yet.
baby, <3

sophie är söt
jag är trött
saknar Indra
borde ha henne här
jag typ behöver ha henne
hon borde vara här någon gång snart
typ snart
jag har ett stycke städat rum
ett stycke sophie att peppa
en bra dag framför mig
så jäkla awesome dag.
puss!

btw, my man <3

Tomheten som fyller mig, känslan av en iskall själ återkommer hela tiden
Jag kan inte älska som jag gjorde förut
Jag kan inte närma mig någon annan, för de skär sig i kroppen
Jag kan inte krypa upp jämte någon och låsas som de är bra längre
Jag vill inte vara ensam, men jag vill inte vara fast
Kanske en dag kommer jag förstå varför de ekar i dessa lokaler
Kanske kommer jag släppa den tomhet jag vill känna
Ingen kan fylla det tomrummet jag känner
Ingen kan lätta trycket jag så länge gömt inom mig
Hur mycket jag en vill älska någon så svider de
Jag vill inte längre, jag vill fånga upp den känslan av de iskalla inom mig
Jag vill fånga upp de och hålla de i handen
Visa alla varför jag är så frånvarande
Att bli satt i situationer där jag måste välja om jag vill vara ensam eller inte
Kommer jag alltid välja att vara ensam
Jag vet inte vem jag är längre, men jag vet att så länge jag inte vet de så kommer jag vara själv. Jag vill inte vara bunden när de skriker inom mig.
Den som frågar får aldrig veta, den som aldrig vågar får aldrig leva.
Det kan skada andra människor, för jag ger en vink om att de finns något annat än en tom själ.
Jag vill inte vara den som alla andra förväntar sig att jag ska vara.
Du kan kalla mig kall, vad du vill.
Jag vet att jag är de, jag kan inte låsas vara någon annan en den jag är.
Jag känner mig ofta ensam, men jag är inte sällskapssjuk.
Om du kan tycka om ytan av mig, har du gjort ditt största misstag hittills.
Om du kan tycka om orden jag säger, sättet jag beter mig och sättet jag rör mig, då har du redan förlorat. Jag kommer aldrig ändra på mig, jag kommer aldrig vända mig om för att se om du gråter eller om du känner kalla vindar genom kroppen.
Säg vad du vill, det läker ändå. Spela inte ett spel du inte kan lära dig. Försök inte tycka om mig när du vet att jag vänder ryggen när jag inte vill mera.
Jag känner hur min kalla själ ropar på mig, och jag tar emot den.
Den gör mig hel, så hel jag aldrig kan känna mig.
Jag ber om ursäkt för alla drömmar jag krossade, alla idioter jag inte brydde mig om.
Men för att rädda de lilla jag har kvar av mig själv, finns de ingen som ska få ta de ifrån mig.

Conquer this cold world whit a cold soul

Jag vänder ryggen emot kärlek
Kastar sten emot glashus
Hatar människor, fast ändå inte
Vet inte om jag vill
Tanken på att var bunden plågar mig
Det är en kär lek
Som jag älskar att hata.

Jag hör inte längre de dova ljuden av era tjat
Inte heller de ständiga över röstande bråk, ni alltid har.
Det hör jag inte längre.
Jag hör bara dig, jag ser bara dig.
Vi båda vet att vi inte ska vara med varandra.
Att vi inte får, det är förbjudet.
Men när du ringer mig, och du säger att allt är bra
Så vet jag ändå om att det spelar ingen roll va de säger nu
Jag kan inte leva utan dig, men jag kan inte leva med dig.
Du är min dröm på en 1,78.
Du är allt jag en gång önskat mig.
Men vi kan aldrig leva de livet vi vill, för du har ditt och jag har mitt
När du tog min hand så rös jag, varför gör vi så här emot varandra?
Vi vet båda om att vi inte är bra för varandra
Och jag vet lika väl om att jag inte ska vara med dig
Jag lovade mig att aldrig mera, aldrig igen
Men när du ringde mig, och jag hörde din röst
Jag försvann allt runt omkring mig.
Marken, väggarna, taket ja allt.
Du lovade mig att vad som en hände skulle de aldrig bli du och jag
Det vara bara omsesidig vänskap men de blev så mkt mera
Vi ersatte oss själva med droger, då slapp vi bry oss
Vi drack ur samma glas, samma sprit för då behövde vi inte leva
Vi bråkade, och vi slogs för då behövde vi inte känna
Jag rev upp alla sår för dig, och du läkte dem
Men du gjorde de på ditt sätt
Och jag kan se såren än.
Du var min dröm på 1,78 med blondt hår och blåa ögon.
När jag tänker tillbaka på allt vi hade, som ingen visste om.
Som vi inte delade med någon.
Förutom oss själva.
Jag saknar dig så mycket att de gör ont.
Ingen kommer någonsin att kunna ta din plats i mitt hjärta och ingen kommer någonsin förstå vad du betyder för mig.

Love for cold soul.

Varje ansiktesmuskel, varje del av mig kämpar emot de
Jag vill inte gråta
Jag vill inte visa hur mycket jag saknar dig
Hur mycket jag längtar tills du är med mig
Pappa, du anar inte hur mycket jag vill ha det som förut
När de bara var jag och du, när de andra inte spelade någon roll
När du gjorde allt för mig, och jag allt för dig
När du höll om mig för jag grät och skakade så mycket att de gjorde ont i hela kroppen
När du bjöd mig på mat fast du egentligen inte hade råd
När du tvingade mig gå upp på morgonen fast jag skrek hur mkt jag hatade dig
Du gav mig en anledning att leva, du gav mig hopp om att jag kanske inte var död
Men nu och för varje dag som går saknar dig, jag saknar dig så mycket att de gör ont
Jag vill vara hos dig, men de känns som om jag inte får
Som om jag inte är lika välkommen längre
Jag vet hur mycket problem jag är, hela jag är ett problem
Men jag kämpar emot de varje dag, för dig.
För dig, för mamma, för Tess, för Mikael, för Alvin, för Hanna och för Indra.
De kanske inte bryr sig, kanske inte ser sig själv som förebilder.
Men för mig är ni allt.
Utan er hade jag aldrig stått här nu.



Peace out!

Världens bästa hund <3
Finns ingen som kan få mig att känns så lycka och döva min ensamhet som hon.
Det finns människor som kan vara nära, som kan vara på gränsen.
De kan ta bort ensamheten för stunden och gör mig lycklig.
Men ingen kan läka sår och värma mig som hon kan.
Visst hon är hund, men hon ger mig bättre drömmar.
Hon är inte min hund, och kommer aldrig bli.
Men hon är allt jag vill ha och behöver.

http://www.youtube.com/watch?v=FWks4xQCBmE


Jr Eric - Babylon spelar spel
Raggamuffin på svenska.

Jag vet att jag har svårt att visa de
Att jag har svårt att säga de
Men du betyder mycket för mig
Och när jag ser dig gå under
Känns de som kniv hugg i hjärtat
Jag har hatat dig, föraktat dig, inbillat mig att du har tagit jag allt jag älskat ifrån mig
Men när jag insåg vad du gjorde, så gjorde du allt annat än att ta ifrån mig de jag älskade
Du tog de, men du gjorde de bättre
Du tog de till en högre nivå och öppna saker jag aldrig sett
Jag kan inte hata dig, jag kan inte förakta dig, eller på något sätt tro att du ska ta något ifrån mig.
Du kan hata mig hur mycket du vill, men jag kan inte hata dig.
Visst jag är ung, visst att jag inte är världsvan.
Men de spelar ingen roll, jag bryr mig inte.
När jag hör vad folk säger, så bryr jag mig inte
För jag tycker om dig, du är en del av de jag faktikst vill leva för.
Folk kan öppna sina munnar, de kan skrika vad de vill
De vet inte hela sanningen ändå.
Du har gjort en man av en idiot.
Du har gjort världen en mindre skrämande plats att vistas i.
Människor kan få prata hur mkt de vill, säga vad de vill
Men när de pratar om dig, ska de inte säga de till mig
För jag kommer backa dig i varje grej
I varje ord.

Jag tror att du har allt du behöver för att vara lycklig, om han bara kunde inse de.
Och vara lycklig med dig.
Du vet vem du är, och du vet varför jag skriver så.

Vardagsångest.
Jag såg mig själv i spegle för att se om de verkligen var jag
Jag kan inte älska personen jag ser
Hon har skadat mig för mkt för att jag ska kunna se henne som värdig
Jag vet inte om jag vill se henne mer, men jag vet inte hur jag ska kunna ändra på henne.
Hon bara står där och tittar tillbaka på mig
Med en iskall blick som hon också hatar de hon ser
Allt självförakt jag någonsin känt kommer upp till ytan nu
Jag vet att de är ingen människa på jorden som behöver mig, lika mycket som jag behöver dem.
Jag vet att hur mycket jag en vill ta drogerna så kommer de inte göra så att jag mår bättre.
Jag vet för mycket för att göra saken bättre.
Jag är för trasig för att någonsin kunna bli hel.
Och varje del av mig skakar av rädsla.

Det var inte en fråga om jag skulle skära mig med kniven eller inte
Jag svor att den dagen jag sa till dig att du aldrig skulle få finnas i mitt liv
Att den dagen var den sista gången vi skulle se varandra i ögon, höra varandras röst
känna varandras armar om varandra.
Men när jag hörde din röst idag sprack allt, varför gör du så här emot mig?
Hur kan du tillåta dig själv att riva allt jag en gång byggt upp.
Jag uteslöt dig från mitt liv, för du hade allt jag hatade
Jag gick ifrån dig för du gjorde allt i din makt att kväva mig
Jag kanske låte svag, kanske låter klen
Men att gå ifrån dig, att släppa din blodiga hand
Just den handen du hade gett mig stryk, som du tyckte jag förtjänade
När jag släppte den, så var jag modigast på jorden enligt mig
Jag ser alltid tillbaka på den natten, när vi stod där
För de är en av de saker som gör att jag kämpar även om jag inte vill
Du förstörde mitt liv, men de är inte ditt fel
För jag lät dig göra de
Och för allt jag står fast vid, och för allt jag är tillåter jag dig aldrig komma nära mig igen
Jag kommer aldrig tillåta dig tro att du är någonting.
För du är så jävla fail.

Jag kan se marken under mig hur jag sakta faller ner emot den
Hur mitt huvud dunkas emot den hårda asfalten
Hur jag önskar att allt blod som fanns inom mig bara rann ut
Hur jag önskar att jag kunde se de röda blodet inom mig bilda floder ut från min kropp
Men allt som jag såg var dig, och jag hatar dig lika mycket nu som då.
Jag kan fortfarande se ditt hånflin, ditt lyckliga ansikte
Över att du lyckats.
Jag visste att ingen tablett kunde ta bort smärtan i mitt bröst
Men när du gav mig den så kunde jag inte säga nej
Jag visste att om jag inte tog den så skulle de bara göra ondare.
Jag kommer aldrig glömma tiderna med dig, kommer aldrig glömma hur du drog mig djupare ner.
Hur du njöt av att se mitt blod, se mig gråta och riva sönder mig.
Jag kommer aldrig glömma ditt ansikte sista gången jag såg dig.
Jag hatade dig för allt jag var värd, men på något sätt ville jag vara med dig.
För varje dag som går är jag glad att jag inte är med dig.
Du var den sista människan som fick krossa mina drömmar.
Den sista männsikan som skulle få hålla mig instängd
Och den sista människan som jag skulle älska och hata på samma gång.
Du är allt jag ville ha, men inget jag vill ha.
Du är en frihetsberövare, och jag kan banka huvudet i väggen
Gråta och dö för de du har gjort emot mig
Men jag kommer alltid vara den sista människan du kan förstöra.

Ibland önskar jag de vore enklare att andas
Att de vore enklare att le
Men när man inser att de inte är någon annans fel än sitt eget
Det är då allt faller
De bara faller
Slutar aldrig
De bara faller ner, flera tusen meter
Vill bara upp, men de tar emot
Jag vet att de är mitt eget fel, jag satte mig i skiten själv
Jag ser hur tårar rinner längs ner min kind
Hur fan kunde jag låta de gå så här långt?
Hur kunde jag såra så många människor för att sedan krossa mig själv?
Jag vet att de är mitt eget fel, och om de gör mig till en självupptagen person
Ber jag om ursäkt.
Men när jag ser min familj och vänner stå och tvivla på om jag går att lita på
Eller om jag är på väg ner.
Jag kan inte leva med skräcken om att jag en dag måste inse att den ensamheten jag bär på kommer brytas.
Att den instängda och rädda person jag är kommer att tas ifrån mig.
De enda jag lever på är ensamheten, rädslan och isoleringen.
Jag vill bara vakna upp.

Jag ser döden i mina egna ögon. Jag ser skuggan av mitt förflutna . Och det jagar mig som vargar. Jag är inte gjord av sten, men jag önskar det. Jag önskar jag kunde spricka som löv på hösten, när våren kommer. Jag önskar jag kunde blomma upp som träden på sommaren. Men utan att falla ner, varje ned slag ger mig en käftsmäll så jag ramlar omkull. Men vad gör jag åt det? Jag ger upp nu. Jag orkar inte känna självömkan längre. Jag har insett att jag inte orkar med mig själv längre. Så jag delar mig i två, som jag gjorde förut. Jag ska bli sten. Jag ska bli träden på vintern. Jag ska bli ensam om natten och gråta för ensamheten tränger sig på. Och dagen efter ska jag skratta den i ansiktet för att senare samma natt börja om. Och varje dag är en annan dag före. Och jag ska sakna dig varje dag men jag ska aldrig visa det. Jag ska drömma om dig men aldrig önska dig lycka. Och om ett tag kommer jag fortfarande tro att jag hatar dig mera än någon annan. Men den dagen är långt borta. Kommer du fram till mig ska jag avisa dig lika snabbt som du kom in i mitt liv. Du kommer aldrig att beröva mig på min lycka igen. Du kommer aldrig att trycka ner mig som du en gång gjorde. Du kommer aldrig få se mig gråta för vad jag har förlorat men aldrig vunnit. Den dagen är förbi. Och nu är jag som bortblåst. Och den enda person som visat att jag går att älska kommer att förvandla mig från sten till allt jag inte vill vara. Men det är hon värd. Jag ska aldrig se mig själv berövas på min frihet. Min frihet att aldrig älska någon eller bli älskad. Aldrig igen. Det är aldrig värt det och kommer aldrig vara. Fyllan är min bästa vän och cigaretterna är mitt hopp om morgonen dagen. Det är ljuset framför mig som får mig att le fast jag inte vill. Du kan aldrig tvinga mig, du kan aldrig få mig att le igen om jag inte vill. Jag kan hata dig för all framtiden men det spelar ingen roll för du kommer aldrig få reda på det. För ju mera jag ramlar ihop ju mera kommer du att skratta åt mig. Vissa kallar det självömkan men jag kallar det svaghet. Svagheten som drogerna i mitt blod, som alkoholen i min kropp och som cigaretten i min mun. Det är svaghet. Det är beviset på att jag inte orkar mera. På att en dag kommer jag stirra in i döden och se mig själv. Den dagen då det svarta kommer glänsa i mina ögon. Men den dagen är inte nu men den kommer. Det leendet jag hade hoppats på kanske inte kommer vara med då, men det kommer vara med på vägen dit.

Jag lägger mig ner för jag orkar inte höra hur de skriker
Jag lägger mig ner för att få vila ut
Och för varje gång jag andas tror jag de är sista gången
Jag orkar leva men jag orkar inte andas, inte höra, inte göra, inte se, inte vara här
Jag önska jag kunde säga att de är fas jag går igenom
Jag önskar jag kunde säga att de tar slut
Att de är upp jag är på väg
Och inte ner
Jag önska någon kunde hålla om mig och säga att de är sista gången
Att de inte är mitt fel, iaf inte alltid.
Har nog aldrig känt mig så här värdelös som nu.

Jag super skallen av mig för att slippa problem, men de skapar bara nya.
Jag håller mig nykter för att slippa problem, men de skapar bara nya.
Jag tar droger för att slippa problem, men de skapar bara nya.
Jag struntar i regler och lagar för att få leva.
Låter drömmar slå ut mig
Dansar på linor så smala att de gör ont i fötterna
Jag hoppas på ett lyckligt slut
Drömmer vidare om världens ljusa stunder
Jag ler med kunskap om inget
Känner mig värdelös för att jag är jag
Detta är inte min dröm
Regnbågen är svart och kaninerna blåa
Och jag hoppades på för mycket
Kanske är de slutet jag ser där framme
Kanske är de du som står där
Jag vet inte
Rosorna du gav mig bildar ärr i handflatorna
Jag kan inte släppa taget om dem
Inte än
Det får rinna hur mycket blod som helst
Hur många tårar som de vill
För de nya såren kan inte läka de gamla
Det jag en gång älskade, hatar jag nu
De jag en gång hatade, de älskar jag nu.
Jag är inte på väg under, jag är under.
Men jag är på väg upp.
Och jag hoppas du njuter av att drömmar går i kras

Jag hör hur de skriker, hur de kallar på mig
Hur de vill ha mig, äta mig, andas mig, ta sönder mig.
Vardagsångest.
De jagar min skugga, min själ för att bryta ner mig.
Och de vet hur de ska göra
Dem har lärt sig hur de ska bryta ner mig
Men när jag ser dig framför mig, känner jag en lättnad
För när jag ser hur du ler så vill ja ha mer
Du finns i mina tankar och i bönerna jag ber
Jag vet hur du skrattar och jag älskar du hur de låter
Låt lyckan komma åter
Bara ta min hand så ska vi finna all lycka vi söker
Jag vet att de är omöjligt, att du är borta.
Men om så bara för en dag, vill jag ha dig här igen
Jag klarar inte de längre, den ensamheten du lämnade kvar hos mig
Du sa att du alltid skulle finnas här, vid min sida.
Det är egoistiskt, men just nu hatar jag dig.
Du lämnade mig kvar, även om du visste att jag aldrig skulle klara de utan dig
Jag känner mig så jäkla värdelös, jag drömmde i natt att någon höll om
Att någon låg vid min sida, jag vet att de inte var du
Men de spelade ingen roll, de var så bra
Jag visste att du såg mig, studerade mig
Men de kände så bra
En frihet jag glömt bort
Jag vet att i hans ögon är jag inget, de vara bara för en natt
Men för mig var det en räddning från verkligheten
Om så bara för en natt.

Dessa tårar torkar inte själva längre.
Jag vill ha dig här på riktigt i natt
Vill känna din värme, om så bara för några sekunder.
Om så bara att du säger hej.
Jag vill bara säga att jag kanske inte klarar av att bekäma dessa demoner
Att jag kanske inte vill de
Jag vet inte.
Kanske är de en lögn alltihopa.
Ångesten, smärtan och sömnlösheten?
De kanske bara är ett hopp om att de hela ska ta slut?
Jag finner ingen riktigt anledning till min ensamhet.
Faller du, så ser jag till att du inte hinner nå marken.
Glöm aldrig de.

Känns som om jag faller flera tusen meter
Jag bara faller ner
Så jävla trött vill inte falla mer
Vill bara bort från mig jävla tankar
Så jävla trött på hjärtat som bankar
Vill bara lägga mig ner vakna i en annan tid
En annan tid där mina tankar inte är på glid
Behöver ditt stöd
Jag behöver ditt skratt
För när vi är isär faller jag ner platt
Vill inte resa mig igen om din hand inte finns där
Känner mig svag och inte benen inte bär
Men jag ska försöka igen
För jag har inte gett upp än
Jag ska ta mig i kragen
Jag gör de för min vän
Om du lovar att du hjälper mig sen
Känner jag faller
Jag faller ner igen
Känner jag faller
Jag bara faller
Jag faller bort från min vän
Jag tappar greppet om omgivningen
Du ser att jag faller
Jag bara faller om och om igen
För mycket tankar som snurrar
Och ingenting som riktigt fastnar
Och ingenting blir gjort
Jag bara faller flera tusen meter
Och man vill bara upp, upp igen
Jag säger tankar som kommer och tankar som går
Vissa tankar finns där som stora sår
Vissa tankar de sticker visa tankar består
Vissa tankar får mig att fälla en tår
Vissa tankar kommer efter alla dessa år
Ingenting jag förstår
Men jag vill vidare nu
Vill inte vara kvar här
Vill bara vidare nu
Vill vidare nu så långt benen mig bär
Vill bara bort härifrån till en annan planet
Vill bara bort härifrån till en bättre verklighet
Vill bara bort
Jag faller
Du ser jag faller igen
Jag bara faller
Jag bara faller om och om igen
Jag faller bort från min vän
Jag faller
Tappar greppet om omgivningen
Jag faller
Jag bara faller om och om igen
Vill inte falla mer nu
Vill inte gråta så de ser nu
Pallar inget mer nu
Men utan dig mitt hjärta
Hade jag aldrig rest mig igen
Nej utan dig mitt hjärta hade jag aldrig rest mig igen
Du är min allra bästa vän.